Midsommar 08

Midsommar… dans kring grodorna, hoppa stång och äta nubbe… eller?

Med förra sommarens ångestmidsommar i starkt minne har jag faktiskt haft lite svårt att se fram emot denna högtid i år. Ändra fram tills att J kom med förslaget att fira med hans föräldrar hemma hos dom i Gävle. Visst var det jättenervöst att tillbringa tre dagar tillsammans med dom. Tänk om dom inte gillar mig, tänk om jag gör bort mig etc. Såklart att man vill göra ett gott intryck på ens pojkväns släkt.
Men faktiskt, jag tror inte jag gjorde bort mig, inte så mycket i alla fall. Och jag hade en otroligt trevlig midsommar. Det är svårt att komma ihåg när jag senast firade en så trevlig, avslappnad och härlig midsommar. Inga bråk, inga tjafs och ingen fylla. Helt underbart.

Vi kom upp till Gävle på torsdagskvällen, efter en otroligt underbar torsdag fm (berättar sen), lagom till en sen middag med räkor, lax och annat smaskigt.
Fredag och midsommar. Vaknade till strålande sol och en underbar, uppdukad, frukost. Tänk vad skönt det är att få bli lite bortskämd :) Efter en sväng på stan var det dags för sillunch, som traditionen bjuder. Efter maten somnade både jag och J gott i sängen, det är ju jobbigt att äta så här mycket. Vi kravlar oss ur lakanen och fixa ordning oss inför middagen ute på stan. En kort promenad tar oss till restaurangen, som för kvällen inte direkt är fullbokad. En god fördrink, en underbar havskatt och en ljuvlig dessert senare rullar vi sakta hem. Hem till mer vin och en omgång av Stockholmsspelet.

Lördagen börjar precis som fredagen med en härlig frukost. Sedan blir det en 3,5 timmar lång promenad på stan som avslutas med en pizza och öl på den lokala krogen.

Kvällen avslutas med chokladfontänsdippning, fotboll och TP. Sen stupade både jag och J i sängen.

Tack för en underbar midsommar helg.
Nu laddar vi inför Arvika (och en måndag som jag helst av allt vill slipa… men som kommer ge mig något så bra i fortsättningen)

Kram
Em

Så var man ensam då…

äää så farligt är det inte. J är nere i Malmö och hälsar på sin ”bästis” medan Em är hemma själv med alla kissarna. Lite mindre än en vecka är min lilla kille nere i södern och roar sig medan Em får hå hemma och våndas. Nja nu hör inte ”våndningen” ihop med att han är borta utan mer och ett ev supererbjudande jag kan komma att få under veckan.

Annars ska jag fortsätta min superhårda träning. Nej jag skojar inte. Har haft en lektion med min PT (personlig tränare) och ska ha nästa om en dryg vecka. Och innan den lektionen måste jag ju ha förbättrat mig sen sist, vilket jag faktiskt jobbar stenhårt på.

Så gör så att ni håller tummarna för mig, så kanske jag kan berätta något i slutet av veckan.

Heja sommaren!!!

Festivalsommar... Arvika blev det visst!!

Vad har Em gått och gjort? Eller vad har Em och J gått och gjort ska man väl säga… Jo bokat festivalbiljett till Arvika!!
Eftersom det inte blir något Hultsfred för mig så känns det helt rätt att åka till en annan festival. Eller ska jag vara helt ärligt… det känns skitnervöst. För det första kan jag Hultsfred utan och innan efter att ha tillbringat 10 festivaler där. Och för det andra känns det superläskigt att behöva campa igen. Jag har inte bott på festivalcamping sen 1996… och då sa jag att det var sista gången. Men jag har ju J med mig. Så det kommer nog gå jättebra.

Det jag verkligen ser fram emot är Kate Nash och Death Cab For Cutie som gör sina enda (?) Sverigespelningar i sommar just på Arvika.

Så heja Em… och J… och Arvika J

Avelsplanerna lagda på hyllan

Det blev inga bebisar för lilla Debbie :(

I fredags skulle jag och J gå på bio. Biljetterna var köpta, middagen intagen och godiset låg och väntade i väskan. Då ringer mamma. Hon skulle hem till mig för att lämna ett par stolar och hade möts av Debbie, full med blod och slem i baken. En nedblodad soffa, matta, golv etc.

Det blev att sätta sig i en taxi hem för att ta hand om min lilla tjej. Väl hemma såg jag på en gång att jag var tvungen att åka in med henne. Så vi satte oss i en taxi in till Djurakuren. Där konstaterades att det enda som gick att göra var att akut kastrera min lilla docka.

Efter ett par timmar fick vi komma tillbaka och hämta en väldigt omtöcknad Debbie.

Natten gick bra och hon har nu, 4 dagar senare, repat sig väldigt bra och både springer och hoppar hemma igen.

Men det blev inga fler Allfuzz bebisar. I dagsläget har jag inga planer på att köpa in någon ny hona. Jag har fortfarande inte hittat hem till Hetfield och Izzy och går i valet och kvalet hur jag ska göra med dem. J verkar rösta för att killarna ska vara kvar och att jag ska omplacera några av de andra. Men jag vet inte. Det känns konstigt hur jag än funderar på att göra.

I alla fall har jag en frisk Debbie hemma nu. Det är det absolut viktigaste.

Kram
Em