Pappa bli frisk…

Sen i lördags ligger min lilla far inlagd på SÖS och medicinakuten. Han har varit sjuk i flera veckor och äntligen tagit sig in till sjukhuset.
Jag har tyvärr en väldigt dålig känsla gällande detta, men pappa tar det som vanligt, dvs sticker huvudet i sanden och låssas som att det regnar.

Känner mig väldigt tom i huvudet och de få tankar som snurrar runt handlar mycket om att jag inte tagit tillvara på de senaste åren. Tänk om han skulle gå bort nu, tänk om allt bara tar slut innan vi fått klarhet i allt som skett.

Känner att hans förhållande med K gör att jag försvinner längre och längre bort. Att min nära kontakt med min far går allt mer förlorad.
Men det är svårt att ta tag i det hela. Men blir han frisk nu så kommer jag inte längre tveka. Jag har bara min far och min mor. Jag har inga syskon att dela en ev förlust med, utan jag kommer att lämnas ensam i min sorg. Eller självklart är jag ju inte ensam, jag har människor omkring mig, speciellt J såklart som finns som ett underbart stöd bredvid mig. Han skulle inte lämna mig själv utan verkligen låta mig få känna och känna att han var där.

Men vi är inte där ännu. Jag ska inte måla f*n på väggen utan värdesätta de dagar, veckor, år som vi har kvar tillsammans. Vi = alla i familjen.

Pappa
Bli frisk
Snälla

Grattis min kära "syster"

Sommaren 1993 fick jag en storasyster. En elva år äldre, sprallig, världsvan, parktant blev min enda syster. Nu vet ju ni som är här att vi inte är släkt i ordets rätta mening, men ibland träffar man en person där relationen redan från dag ett är så självklar men trots allt så svår att sätta en etikett på. Och så fungerar vi ju ofta, vill ha etiketter på relationer med andra människor. Vår blev enkel, vi blev syskon.

Idag 15 år senare får jag äntligen se min storasyster stå brud. En dag jag har hoppats på och velat vara med om under alla de här åren. Även om jag ska vara ärlig och säga att jag inte har trott att det skulle ske, innan Patrik kom in i bilden. Så tack Patrik!

E-K. Du ska veta att du under alla de här åren varit en förebild, trygghet och en källa till många skratt. Det var genom dig vi ( och med vi menar jag i första hand mig själv och Ylva men även alla andra ”parkbarn” som du tog hand om) fick lära oss allt om hur man tar sig in i bilar när man låst in nyckeln, att det får plats en massa spånbalar, höbalar och getter … samtidigt i en Nissan Micra, vad som händer om man dricker för många grasshoppers, att man även som vuxen kan svimma på sjukhuset när man ska hjälpa ett skadat parkbarn, vad fyllesoffan var, att man kan slå någon hårt i huvudet med en purjolök utan att det gör ont. Självklart finns det betydligt seriösare, vuxnare och viktigare saker du lärt i alla fall mig också, men det är inte riktigt lika kul att berätta om.

Och när det gäller att bli vuxen har du kanske tagit steget nu. Eller vuxen har jag fortfarande svårt att se dig som, är det ok om jag säger gammal istället? I vårat sällskap har det ju alltid varit den yngsta, Ylva, som varit den vuxna. Hon som med en suck har vänt sig bort och tyckt att vi varit såååå pinsamma vid ganska många tillfällen. Men det är kanske trots allt vuxen du blivit nu med make, hus, ny bil och kanske mest av allt utan råttor, eller kaniner och grasshoppers har blivit utbytt till fin whiskey. Men du är och kommer alltid vara storasyster E-K.

Nu vill jag önska dig E-K och Patrik all lycka till i det stundande livet som makar.


Detta var mitt tal till E-K och Patrik under bröllopsmiddagen i lördags.

En underbar dag, en underbar middag och en genuin glädje.
Grattis!

Ett år

Ja idag firar jag och J ett år. Eller ett år ”på riktigt” eller ”sammanhängande”.
Ett år som kanske började lika knackigt som ”det oriktiga” slutade men som mer än väl har tagit sig.

Vi är fortfarande väldigt olika och det gör både att vi utvecklas och utmanas. Jag tror att vi under det här året har börjat förstå hur vi ska vara tillsammans utan att såra den andra personen. Visst har vi haft våra stunder där vi båda har känt att vi håller på glida isär, eller haft bråk som vi inte trott vi skulle kunna reda ut. Men dessa stunder har varat i ett par timmar… och jag tror vi båda ser på vad vi kan få/ha som så mycket viktigare och bättre än att lämna allt för ett missförstånd (som det nästan alltid är).

Jag är så lycklig att jag har fått det här året att utvecklas tillsammans med J. Jag hoppas att vi kommer få fira många årsdagar tillsammans.

Puss på dig min J

En underbar långweekend i Askesta

Em på tåget

Onsdag kväll, första semesterveckan tog jag och Johan tåget upp till Söderhamn. Där väntade en underbar långweekend tillsammans med hans föräldrar, moster med man (influgna från Australien), syster med barn och vovvarna Douglas och Trixi.

Att högsommarvärmen skulle komma just den här perioden var ju bara att tacka och ta emot. Med dryga 30 grader i skuggan och Em-varmt i vattnet var ju bara att njuta av några lata dagar.

Vi var i och för sig väldigt duktiga och åkte in till söderhamn för att hälsa på mormor och morfar och en av mina kusiner också. Morfar var piggare än vad jag hade trott.

Det var med stor besvikelse som vi satte oss på tåget hem igen på söndagen. Hade gärna stannat ett antal dagar till.

Tack till er alla för en helt underbar tid!!

Titta vilken underbar pojkvän jag har...

Fina blommor va!!

40-års fest hos E-K och Carina

Em påväg...

Veckan innan semestern började var det dags att fira E-K och Carinas kombinerade 40-årsfest. En jätterolig dag fylld med lekar, mat och vin :) Jag och Ylva var väldigt seriösa i vår present den här gången. Fina whiskeyglas och fin whiskey till E-K. Vackra drinkglas och rolig drinkbok till Carina.
Tyvärr var lokalen liiite avlägset planerad och hemresan tog dryga två timmar.

Men grattis i efterskott :)