2008 första 21 dagarna
Nu har 21 dagar på det nya året redan passerat. Och vad har jag gjort... jo en del har jag nog hunnit med redan, och mer kommer... hoppas jag :)
Nyår firade jag och J tillsammans, se bilderna i förra inlägget också. Vi hade en otroligt härlig kväll med massa gott att dricka och äta.
Jag passade på att ta ledigt även i mellandagarna, behövde verkligen ett par dagar iväg från jobbet. Där det funkar ganska bra just nu... fast jag vet fortfarande inte riktigt vad jag vill göra.
Den årliga julgransplundringen hos E-K har också bevistats :). Fick mig ett par tankeställare på vägen där... tex hur kan jorden fortsätta att beflokas när folk har 3:åringar??? Fy f*n vilken jobbig unge som var där *suck*.
Jo jag får inte heller missa att berätta om min och J:s underbara utekväll på Tabbouli. Första gången J smakade Libanesisk mat. Och vilken mat sen... Har du möjlighet... åk dit. Ett underbart ställe på söder. Men glöm inte att boka bord.
Jo just det.. nu kommer jag på mer och mer saker som har hänt :) För en vecka sedan tog J med mig på Henry Rollins. Wow vilken underbar kille. 3 h spoken word... och det var inte trist en enda minut!!!! Har du möjlighet att se honom så tveka inte!
En sorglig sak var att jag för ett par veckor sedan fick reda på att en fd arbetskamrat somnat in.
Jag visste att hon var sjuk... eller nu ska vi ta det här från början. Jag fick reda på i höstas att hon var sjuk och att dom ett par månader senare hittat en/fler tummör/er i bukspottskörteln/levern. Direkt kom jag ju att tänka på min farmor. Hon var sjuk i flera år utan att någon fick veta det (vi upptäckte det efter hon gått bort att hon hade skrivit ner tex sin vikt i en dagbok sedan flera år). Efter en utlandsresa blev hon jättesjuk. Dom började prata om gulsot osv... men när det väl blev diagnostiserat, cancer i lever och bukspottskörtel, hade hon bara ca 3 månader kvar.
Så när jag fick höra om min fd arbetskamrat fick jag direkt en klump i magen. Men dagarna sprang iväg... men dagen innan julafton, den 23/12 fick jag en känsla av att hon inte fanns mer. Jag gick in på döttrarnas facebook-profiler men hittade inget. I mellandagarna tänkte jag kontakta förra jobbet för att fråga... men det kändes inte rätt. Men den 8 januari fick jag följande mail:
Hej
Det är med stor sorg jag måste meddela att ... inte längre finns med oss.
Hon hade sedan början av november varit dålig. I slutet av November fick hon besked om att hon hade cancer i buksportskörteln med systersvulster i levern. Operation gick inte att göra utan bara cellgifter för att stoppa utvecklingen. Tyvärr hann hon inte påbörja behandlingen innan hon somnade in hemma i sin säng den 21:a december.
Hon är mycket saknad här hos oss och det känns fortfarande konstigt att hon aldrig kommer hit mer.
Sov gott lilla vän. Jag kommer sakna dina små egenheter. Som att alltid ta 4 bitar socker i en pyttekopp med selecta-latte. Din buttra uppsyn och muttrande då det var något som inte ingick i dina arbetsuppgifter, ditt varma och hjärtliga sätt när du trivdes och mådde bra. Hoppas att du nu slipper all smärta. God natt.
Det här var verkligen något som fick mig att återigen börja tänka på livets orättvisor. Att man faktiskt måste leva för nuet och inte bara planera sin framtid. Konstigt att någon man träffade 5 dagar i veckan under 5 års tid (visst jag slutade för 1,5 år sedan... men ändå) bara är borta.
Men nu blir det att ta nya tag. En planerad kick-off till Åre står först ut... sen förhoppningsvis en liten resa under påsk tillsammans med J.
Kram på er
Em
Nyår firade jag och J tillsammans, se bilderna i förra inlägget också. Vi hade en otroligt härlig kväll med massa gott att dricka och äta.
Jag passade på att ta ledigt även i mellandagarna, behövde verkligen ett par dagar iväg från jobbet. Där det funkar ganska bra just nu... fast jag vet fortfarande inte riktigt vad jag vill göra.
Den årliga julgransplundringen hos E-K har också bevistats :). Fick mig ett par tankeställare på vägen där... tex hur kan jorden fortsätta att beflokas när folk har 3:åringar??? Fy f*n vilken jobbig unge som var där *suck*.
Jo jag får inte heller missa att berätta om min och J:s underbara utekväll på Tabbouli. Första gången J smakade Libanesisk mat. Och vilken mat sen... Har du möjlighet... åk dit. Ett underbart ställe på söder. Men glöm inte att boka bord.
Jo just det.. nu kommer jag på mer och mer saker som har hänt :) För en vecka sedan tog J med mig på Henry Rollins. Wow vilken underbar kille. 3 h spoken word... och det var inte trist en enda minut!!!! Har du möjlighet att se honom så tveka inte!
En sorglig sak var att jag för ett par veckor sedan fick reda på att en fd arbetskamrat somnat in.
Jag visste att hon var sjuk... eller nu ska vi ta det här från början. Jag fick reda på i höstas att hon var sjuk och att dom ett par månader senare hittat en/fler tummör/er i bukspottskörteln/levern. Direkt kom jag ju att tänka på min farmor. Hon var sjuk i flera år utan att någon fick veta det (vi upptäckte det efter hon gått bort att hon hade skrivit ner tex sin vikt i en dagbok sedan flera år). Efter en utlandsresa blev hon jättesjuk. Dom började prata om gulsot osv... men när det väl blev diagnostiserat, cancer i lever och bukspottskörtel, hade hon bara ca 3 månader kvar.
Så när jag fick höra om min fd arbetskamrat fick jag direkt en klump i magen. Men dagarna sprang iväg... men dagen innan julafton, den 23/12 fick jag en känsla av att hon inte fanns mer. Jag gick in på döttrarnas facebook-profiler men hittade inget. I mellandagarna tänkte jag kontakta förra jobbet för att fråga... men det kändes inte rätt. Men den 8 januari fick jag följande mail:
Hej
Det är med stor sorg jag måste meddela att ... inte längre finns med oss.
Hon hade sedan början av november varit dålig. I slutet av November fick hon besked om att hon hade cancer i buksportskörteln med systersvulster i levern. Operation gick inte att göra utan bara cellgifter för att stoppa utvecklingen. Tyvärr hann hon inte påbörja behandlingen innan hon somnade in hemma i sin säng den 21:a december.
Hon är mycket saknad här hos oss och det känns fortfarande konstigt att hon aldrig kommer hit mer.
Sov gott lilla vän. Jag kommer sakna dina små egenheter. Som att alltid ta 4 bitar socker i en pyttekopp med selecta-latte. Din buttra uppsyn och muttrande då det var något som inte ingick i dina arbetsuppgifter, ditt varma och hjärtliga sätt när du trivdes och mådde bra. Hoppas att du nu slipper all smärta. God natt.
Det här var verkligen något som fick mig att återigen börja tänka på livets orättvisor. Att man faktiskt måste leva för nuet och inte bara planera sin framtid. Konstigt att någon man träffade 5 dagar i veckan under 5 års tid (visst jag slutade för 1,5 år sedan... men ändå) bara är borta.
Men nu blir det att ta nya tag. En planerad kick-off till Åre står först ut... sen förhoppningsvis en liten resa under påsk tillsammans med J.
Kram på er
Em
upplagd av Emely
1:30 em
0 kommentarer
