In to the blue

Idag är en riktigt deppig dag.
Kan inte riktigt sätta fingret på precis vad det är.. för egentligen borde jag känna mig glad och förväntansfull. Men något ligger verkligen och gnager.
Visst är det inte bättre av att jag har haft hög feber sen i torsdags... idag är första helt feberfria dagen. Men jag tror inte det är orsak nummer ett.
Vad kan det vara då?

Jo i lördags flyttade Jonas sina saker. Det kan absolut ha betydelse. Vi har levt tillsammans i nio år och även om det var mitt beslut från början tar det emot... det är ett helt liv tillsammans som man bara försöker rensa ut på ett par timmar/dagar/veckor. Att jag tycker att han har skött det hela på ett ganska taskigt och otänksamt sätt bidrar kanske till att jag tycker att det är extra jobbigt. Men jobbigast är nog att leva kvar i detta halva hem. Han har tagit det mesta av sina möbler vilket gör att inte mycket faktiskt finns kvar. Att hela tiden påminnas om detta och inte se allt nytt och trevligt håller på att göra mig galen.
Men jag har ju i alla fall börjat med min lägenhet och den kommer nog bli jättefin... Men på tok för liten märker jag nu när jag försöker rita in alla möbler *suck*.

Sen går det upp och ner med killen jag har börjat träffa. Han är supergullig och verkligen rätt på alla sätt... men jag har ingen aning om hans intentioner. Jag kan ju inte annat än tro på vad han säger... men ni som känner mig vet hur svårt jag har att lita på sådant. Samtidigt känner jag att både hans och min livssituation lätt kan få oss att tappa fokus från det som faktiskt skulle kunna betyda något. Men det är som med allt annat. Bara ge det tid så löser det sig nog.

Puss på er
Em